Banks have, due to the limitations of what kind of property they are allowed
to hold, been subject to certain rules and regulations regarding how they can
acquire or take over pledges that are subject to a realization. However, the
law concerning these matters can be questioned as incomplete when
scrutinized. The legislator’s wording regarding banks realization of pledges
is somewhat unclear and the proposition to the law in question is only
supplying shallow instructions to how and when a realization can take place.
For example, the law does not state what the risk for a substantial loss for
the banks should constitute. The problem is also partly due to the fact that if
a pledge agreement fails to handle a certain circumstance regarding a
realization, the law on pledges does not provide a clear alternative to fill out
the agreement. This further complicates the handling of pledges in general
but it does also affect realizations made by banks. The outcome of this is
that mainly weaker parties may be affected in a negative way.

Bankerna har, på grund av sina begränsningar i vilken egendom de får äga,
underkastas särskilda regler kring hur de kan förvärva eller överta panter i
samband med att en realisation av panten görs. Lagstiftningen visar sig dock
kunna ifrågasättas som ofullständig om den nagelfars mer noggrant.
Lagstiftarens formuleringar rörande bankers pantrealisationer är i vissa
avseenden oklar och förarbetena för endast ytliga resonemang om hur och
när en realisation kan göras. Exempelvis framgår det inte vad som ska anses
utgöra en risk för en avsevärd förlust för bankerna. Problemet bottnar även
delvis i att det i händelse av en pantrealisation inte går att falla tillbaka på en
tidsenligt anpassad allmän pantlagstiftning om ett pantavtal inte täcker in en
viss omständighet. Det försvårar ytterligare hanteringen av panter i
allmänhet men även vid pantrealisationer inom ramen för bankrörelser och
risken för att framförallt en svagare part drabbas negativt ökar.